Referat
Referat: Sjövalla FK - Härryda IF
Derbydags!
Det var första gången för mycket, men också en hel del saker som var sig likt!
Härryda har inlett seriespelet med en imponerande 9-0 vinst mot Härlanda, och 2-2 mot SG Ruddalen. Derbystatistiken sedan 2021 lyder 1 vinst för Härryda, 2 oavgjorda och 2 vinster till Sjövalla, och en hel del minnesvärda duster och så även denna gången hos två lag som på senare åren spelat riktigt bra.
Samlingen inleds med lite myzzz-musik signerad André L, Kappe som kommer i kavaj, Mikael A trots en fågelväg på 200m alltid väljer en omväg och Fieker som efter många hårda duster snart mer liknar en mumie än en målvakt (Och nej, det har inte med hand legendstatus och ålder att göra, utan mer hans uppoffrande spelstil:). Här kommer den första 'första', nämligen att med oss på samlingen har vi två juniorer blott fyllda 16 år, vilket är ett överbetyg till våra ungdomslag och även Theo och Axel som var med oss, som sett riktigt bra ut på träningar. Kuggen Hasse är hemma efter att ha dragit på sig någon form av halsont och feber (Läkaren i mig säger att det är 'kissing disease', så klubben har självklart satt restriktioner på gubben inför kommande seriematcher som sig bör!). Men vi ställer upp med en riktigt bra trupp för dagen.
Något som däremot är sig likt är att Härryda vid varje möte missar att vi också spelar i grön-vitt, och därmed får vi i sedvanlig tradition (och såklart för att vara lite schyssta) spela mot dom i svart-rött. Det vi vet, men inte Härryda, är att vi har osedvanligt bra statistik i dessa matchkläderna, närmare 100%, vilket gör att det närmare känns som att sätta på sig en stålmansdräkt (såklart!). Härryda sätter upp sin VEO-kamera, tar på sig sina pulsvästar och matchen blåses igång!
Jag har blivit uppflyttad till forwardsposition, och redan från början märks den totala förvirringen hos motståndet (Jag har ju spelat mittback tidigare matcher, och bara fått gå offensivt när vi behövt göra mål men har idag petats av 'större talanger';). Bako som laddat för otaliga duster står frågandes och Emil(c) frågar om coach Philip inte tänkt lite snett här. Och som dom fick rätt, ibland undrade jag själv vad jag gjorde där upp och det kändes lite ovant. Det som kändes ovant för mig, kändes dock desto mer vant för laget, och vi rullade igång med många goda intentioner.
Det är bra spel för båda lagen, där det böljar lite fram och tillbaks. Tyvärr skadar sig Bako i en närkamp relativt tidigt, vilket alltid är tråkigt då det är en duktig och go spelare att möta. Här noterar jag att han spelar med två olika skor, och efter en snabb analys undrar jag om det kunde ha något med saken att göra? Nåväl, tråkigt hur som. Vi kör lite överbelastningövningar och Mike kommer runt på kanten ett par gånger och gör finfina inlägg, något som vi i mitten kanske borde förvaltat bättre. Elias visar att hans massiva gluteusmuskulatur gör att han måste luta sig bakåt och bränner ett rikitgt fint inlägg från säkert...2,5 meter... Även Arshya visar prov på sina bristfälliga avslut och har två finfina lägen, men det vill sig bara inte. Emil(c) i Härryda tar inspiration från mig och visar att han som mittback också vill spela striker, och lurar offsidefällan efter hörnan och piruettsnurrar en nick i ribban.
Vår backlinje är riktigt lugn och trygg, och fortsätter rulla på beställning med ett varierat spel (Ett stort minus på tryggheten är kanske Mikaels 5 sekunder av temporär hybris där han som sista man drar både en eller sju gubbar. Men vi kan ju lita på honom, han ser ju typ ut att ha kontroll på vad han gör... ibland...). Mitt upp i alltet mår Elias mindre bra, och tvingas byta. In kommer Axel, och gör debut i seriesammanhang. Och vilken debut det blir. Löpkapacitet, en trygghet med bollen och konstant spelbar kombinerat med en enkelhet i sitt spel visar det sig att detta skulle leda till något man inte kan kalla annat än coachseger (Axel i sig och att Elias bytte självmant var helt klart coach... hela vägen...). Simon B har några riktigt farliga djupledslöpningar, och det känns som att vi går till halvlek med en första halvlek i positiv favör, men mot ett duktigt Härryda särskilt vid fasta situationer.
Andra halvlek blåstes igång, Theo vår andra junior har nu entrat planen, och visar också att det var rätt beslut att coach skickade ut undertecknad till bänken. Energi, fart och otroligt fina fötter i uppspelsfas gör att Theo kommer in bra som forward tillsammans med Simon B och Kappe. I minut 63 får vi dock en kalldusch där deras väldigt duktiga #8 först skjuter på täckande spelare, för att sedan skjuta in returen. Jag skulle uppskatta att skottets ljud uppnår en hastighet av mach 2-3, dvs någon stans runt 1000m/s. Låter rimligt tyckte backlinjen också, och Fiekers nervsystem hinner inte ens reagera (inte ens dom sylvassa reflexerna;) förrens bollen sitter i nätet. Otroligt fint mål och en otroligt fin soloprestation.
Reprimanden kommer dock väldigt fort, där vi tre minuter senare får straff efter en bra pressekvens där vi vinner bollen högt och jag 'ska bara ta bollen till vänster på min sylvassa vänsterfot' när Härrydaspelaren lägger ut det långa benet och tar med mitt stödjeben i samma veva. Inte så mycket att säga, mer än straff. Kappe stegar upp, visar att tisdagens strafftävling inte var för inte (Mohammad lämnade WO när dom bara var två kvar, och Kappe tog hem segern!), och dunkade den stenhårt i mål. 1-1. Otagbart och momentum. I minut 72 har vi sedan hörna, och efter lite 'pinball' där Axel både nickar och sedan får skjuta in returen, gör han sitt första (av många) seriemål för Sjövalla, 2-1. Grattis Axel, välförtjänt!
Några minuter senare så uppmärksammar Kappe att målvakten är långt ute, och lobb-skruv-chipp-skjuter in bollen i mål från halva halva plan. Väldigt uppmärksamt, väldigt snyggt och väldigt 3-1! Nu blir det lite ställningskrig, där Härryda krigar på och vi slappnar av lite (backlinjen spelar dock fortsatt väldigt lugnt och drar sina gubbar som sista man mer som regel än undantag. Mikael A fintade ner någon gubbe så att han, om vi sålt korv och haft läkare, hade varit där till etthundra procent:). Den rutinerade räven Eldar visar prov på sin målfarlighet och nickar svävandes in ett inspel från kanten i den 82 minuten. 3-2 och kanske mer spännande än det borde, men man måste ju bjuda till med en stor tillrest publik! Någonstans vid 3-1 är det ett 'stort engagemang' bland Härrydatränarna och inte ens konorna för den tekniska zonen är fredade och ryker all världens väg, blandat med att vara en tolfte man och kantspringare inne på plan med många 'uppmanande ord' (läs: skrikande, primärt på rättskiparen). Energi i all ära, men kanalisera den rätt.
Theo vill inte vara sämre än Axel, man skulle kunna tro att det handlar om målprotokollet, men det handlade bara om att hamna i 'protokollet' och han tar ett taktiskt guld i 85e. Det var det sista som hände, och ytterliggare ett härligt derby var till ända där vi drog det längsta strået! Ost och fralla!!!!!
